Kunde inte fokusera på dansen idag. Åh. Tänkte bara på hur jag såg ut i det där förbannade linnet. Överviktig. Väger kring 80 kilo tror jag nog. Vågar inte väga mig. Punkt slut. Jag känner mig frisk, jag ser frisk ut förutom att jag ser överviktig ut, annars så är livet toppen. hejdå.



När jag var som minst. Men jag var inte smal då heller, ÅHH.  Jag har aldrig varit smal. Jo jag åkte till ett hem i stockholm, jo mitt hjärta började banga en aning,ja jag slutade växa, ja mina kläder var för stora. Men nä. Smal har jag inte varit. Blä jag orkar inte.

Min älskade bästa vän, du är så himla vacker och inte alls, inte ens nära överviktig! Du ÄR smal. Punkt. Och att se frisk ut är jättefint :') puss älskar dig, min finis! <3

jag vet att det inte hjälper, eftersom att allt sitter i huvudet och man måste tro på det själv. men ingenting i livet är värt med en ätstörning.

jag känner ju inte dig så jag vet inte hur ditt liv ser ut och hur länge du haft det såhär, men förr eller senare tar den över ditt liv. träffar du vänner nu, kommer du sluta göra det sen. den tar över ditt liv och nöjer sig inte förrän du är helt död, psykiskt och fysiskt.



tänk dig ätstörningen som en vän, tänk vad den säger till dig, och tänk sen vad din vän elina, som kommenterade över mig, säger till dig. ätstörningen säger att du är ful, tjock och värdelös, elina säger att du är vacker och att hon älskar dig. vem är en bättre vän? elina såklart.



och nu vet jag ju att det inte är så enkelt, det handlar inte bara om att börja äta. för problemen började ju FÖR att du mådde dåligt på något sätt, omedvetet eller medvetet. MEN du är den enda som kan rädda dig, du är den enda som kan säga "jag förtjänar att må bra och därför ska jag bli frisk" men du måste tro på de orden. du verkar ha vänner (och förhoppningsvis familj) som stöttar dig, vilket är jättejättebra, men du måste vilja bli fri. du måste våga, du måste våga lita på att de vill dig väl. för ärligt talat, du är inte dig själv så länge du har ätstörningen vid din sida. den styr dig och får dig att tro att du är ingenting utan den, fast du i själva verket är ALLT och så mycket mer.



kämpa för din skull. för att du ska ha ett liv som alla andra har. för varför förtjänar inte du att må lika bra? världen funkar inte så. alla har precis samma rätt att leva, skratta, må bra. du måste bara inse det och börja kämpa för DIN skull och ingen annans.



som sagt, jag vet att det är svårt att släppa taget. men när du gör det.. då börjar livet. och då kommer du inse att detta som hade kunnat döda dig, har gjort dig starkare.



förlåt för att jag lägger mig i, men jag önskar ingen detta helvete och om några ord från mig kan hjälpa någon att inse eller samla lite kraft så kan jag skriva en hel bok.

ta hand om dig. (och jag hittade hit via modellbloggen, du hade kommenterat där)